Storasysterns blogg

Pip

2006-06-14T12:35:00.000-01:00

Den lilla storasystern smyger in på sin lilla blogg för att se om den fortfarande fungerar. Det verkar den ju göra. Storasystern testar om hennes bloggförmåga finns kvar och det är det ingen som vet något om än. Men jag kan ju försöka...

Men jag tänker inte hålla på och försöka redogöra för vad jag har gjort sedan senast! Det får ni försöka luska ut själva.

Irriterande

2006-03-30T13:26:00.000-01:00

Dagens störning: Att se en lägenhet med utgångspriset 690 000 kallas för "studielya".

En paus

2006-03-28T07:26:00.000-01:00

Många av er verkar undra vart jag har tagit vägen... Kul att ni saknar min blogg! Men jag känner mig tvungen att berätta att jag har tagit en liten paus... Som ni säkert har märkt. Men jag kommer tillbaka så småningom, även om jag inte kan säga varför. Så ni kan väl titta in lite då och då!

Håkan 15/3-06

2006-03-16T19:01:00.000-01:00

Lite svårt var det att få till bilder eftersom folk var som galna igår! Både armbågar och armhålor har jag haft i munnen. Tyvärr hade jag inte lika bra plats som förra gången då jag stod nääästan längst fram. Jag som är ganska liten slängdes fram och tillbaka som ett litet löv, men jag ska inte klaga. Håkan var såklart väldigt bra, men kanske att han var lite mer inspirerad förra gången jag såg honom. I alla fall märktes det på mellansnacket. Förra gången var jag tvungen att berätta tusen tänkvärda saker som Håkan hade sagt, men nu kan jag nog inte komma på något speciellt. Han sa väl något om att man borde leva sitt liv, men det kändes mest som något han sa i brist på inspiration. Men det är sådant man får ta! Det absolut bästa var "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig", så mycket hjärta och smärta... Bästa tio sekundrarna var i slutet när han sjöng "ååhhh jag äääälskar dig" och slog sig själv i huvudet gång på gång. Nästan så att man önskade att man var olyckligt kär? Här kommer i alla fall några bilder där Håkan kom med (i de flesta dansade han ut ur bilden hela tiden).

Ursäkta mig

2006-03-14T19:44:00.000-01:00

Ja ni, alla mina fans... Den här veckan jobbar jag heltid (nästan) och det är jag inte van vid direkt, så jag är väldigt trött nu. Ni får ha lite överseende med det... Kul info: imorgon blir det Håkan Hellström på Katalin!!! Jag ska ta med kameran så det blir kanske lite bilder på bloggen senare.

God morgon, god morgon

2006-03-12T07:20:00.000-01:00

Igår var det en bra dag på jobbet och idag skiner solen och fåglarna kvittrar (har jag inte hört än, men det gör de). Tyvärr missade jag schlagern igår, precis varje sekund av det. Kunde inte riktigt med att sätta på teven klockan åtta igår på jobbet och sitta bänkad. Så det blir tyvärr ingen schlagerrecension idag! Kanske ni som är upplysta kan berätta vad ni tyckte?

En försenad antagning till utmaning

2006-03-10T11:29:00.000-01:00

Om det är sådär man skriver egentligen eller inte vet jag inte, men för ett tag sedan blev jag utmanad av sara att skriva om lite ovanor som jag har och eftersom jag har varit borta ett tag så kommer svaren nu!

1. Lite överdrivet intresse av egna pormaskar. Måste titta oerhört noga i spegeln innan läggdags och använda olika medel som självklart inte fungerar utan på något konstigt sätt faktiskt verkar göra saken värre. Jag kan nämna att igår så använde jag vanlig ansiktsrengöring, ansiktsvatten, peeling, två pormaskplåster och en djuprengörande ansiktsmask på kvällen och blev nästan chockad över hur mörkt pormaskarna lyste nu på morgonen. Kanske beror det på att de kommer upp närmare ytan? OBS! Måste dock nämna att jag inte håller på såhär varje kväll, skulle jag aldrig orka med. Men det där med att undersöka sina pormaskar oerhört noga kan jag tyvärr inte komma ifrån.

2. Överdriven oförmåga att komma ihåg föremål. Jag glömmer väldigt ofta saker och ting, t ex påsar med shoppingvaror (som ni kunde läsa om för några veckor sedan). Att packa en väska när man ska åka iväg någonstans borde vara lätt, men någonting viktigt glömmer jag säkerligen. Att komma ihåg en sådan basal som som papper och penna när man ska till ett möte är oerhört svårt. Att gå runt med påsar i händerna på stan är ytterst olämpligt eftersom en av dem med stor sannorlikhet kommer att försvinna på ett eller annat sätt. Senaste klantiga saken jag gjorde var att slänga en påse med tre tjugolappar i sopkorgen på hotellrummet precis innan jag checkade ut igår.

3. Svårt att komma igång på morgonen. Har jag inte någon speciell "deadline", som att jag måste till jobbet eller med en buss, så kan det ta hur lång tid som helst innan jag är påklädd och klar. Detta är väldigt irriterande eftersom en ganska stor del av morgonen går åt till i stort sett ingenting.

4. Ja-sägare. Jag tycker mycket om att hjälpa till, men ibland kanske jag säger ja för ofta. Detta gäller speciellt i jobbet, så jag tänker inte utveckla det så mycket mer än så.

5. Fast i bloggvärlden. Lite bättre har jag blivit med att inte gå och uppdatera min statistik hela tiden för att se om det kommit några nya besökare. Men jag har en väldigt lång och ständigt växande kategori vid namn "Bloggar" under bokmärken som jag går igenom flera gånger varje dag. Mina favoritbloggar kan jag nog gå och uppdatera en 10-20 gånger per dag i alla fall. Ja, vad ska man säga, man höjer ju deras besöksstatistik i alla fall?

Magsjukekurs

2006-03-09T17:35:00.000-01:00

Ni som följer min blogg ordentligt vet säkert att jag har varit på kurs i Stockholm från i tisdags. Det var en personlig assistanskurs och det var väldigt intressant. Vad som kan vara värt att nämna om det hela är att jag på tåget dit blev magsjuk och fick anledning att ta mig en närmre titt på botten av toastolen. Trots det så tog jag mig till kurslokalen och fick kräkas lite under pauserna. Till slut så fick de bädda ner mig i sängen i vilorummet. Pinsamt värre, men tycker ändå att jag kämpade på ganska bra. Andra dagen satt jag och huttrade med feber, men idag mådde jag bra! Så nu vet ni att det är därför som jag inte har skrivit.

Rörande

2006-03-06T11:45:00.000-01:00

Idag kom det nya numret av Autism Uppsalas medlemstidning hem i brevlådan. På framsidan är det en bild på en liten pojke som står och gullar sig framför kameran. Jättegullig är han och på sig har han en tröja där det står "Be patient with me, I have autism". Jag blev så rörd! Vilken fin och gullig liten tröja att ha på sig. Och vad praktiskt att ha när man är ute, folk kan ju kanske kolla lite snett ibland när de ser en liten unge som beter sig annorlunda. Ett exempel är en kvinna som jobbade på Wedins och blev väldigt upprörd när Lillebror råkade välta ned några skohorn på golvet. När Lillebror sedan inte svarade på utskällningen blev hon såklart ännu argare... Suck.

Jag läste artikeln som handlade om tröjan och såg att det fanns en sida som sålde en massa liknande kläder, adressen var ILoveAChildWithAutism.com. Jag tittade lite noggrannare på budskapen på tröjorna de sålde och när jag såg en tröja med trycket "Having Hope for Someone With Autism" var det nästan att jag fällde en liten tår. Vilket fint initiativ! De hade också både "I Love my Brother With Autism" och "I Love my Sister With Autism". Synd bara att själva modellen på tröjorna inte var speciellt snygg, annars skulle jag nog beställt hem rubbet. Lite andra godbitar som kunde beställas antingen på tröjor eller på broscher var:

I have autism. What's your excuse? (haha!)

Everyday is autism awareness day to me.

I may not be able to speak, but I have lots to say. (så sant!)

De hade också lite smycken som föll mig mer i smaken. Bland annat ett sådant där band som man har för att visa sympati med något, finns bland annat ett rosa för bröstcancer. Autismbandet är flerfärgat med pusselbitar. De hade också flera fina armband här. Men jag har så minimala handleder att de säkert inte skulle passa. Men det är kul att se att det finns!

Melodifestivalen 2006 delfinal 3

2006-03-06T07:42:00.000-01:00

Lite försenad, men ack så viktig och aktuell! Här kommer min recension av de åtta bidragen från förra veckan.

BWO: Här var det faktiskt klasskillnad. Bäst hittills måste jag säga, tyvärr för Andreas Johnson som också var jättebra. När Martin Rolinski (tror jag att han heter?) sjöng kunde jag se hur det föll ner en massa konfetti - som det brukar göra på vinnarna i den europeiska Eurovision Song Contest. Gubbsmurfen Alexander Bard tillförde inte så mycket, eller ja... Själva låten är väl hans.

Jessica Folcker: Tuttinutt, stackaren hade fött barn några dagar tidigare, men det märktes inte, förstår. Förutom den slappa magen som fortfarande putade ut kanske och det var söt klänning som hon hade, men en rosett över magen. Men låten var bara helt intetsägande och varför ha en orange mössa till en silverfärgad silkesklänning?

Gregor: Stackaren hade blivit hånad i svensk press med bara ett plus och liknande, men så dålig var han väl ändå inte? Tror att det där med att kritikerna tippar honom som bottennapp gör att folk som lyssnar automatiskt dömer ut med en gång. Han var inte sämst tycker jag, men lite tråkigt när man sjunger "Mi amåååår".

Jessica Andersson: Väldigt bra vers, inte så bra refräng. Och Jessica har tyvärr inte så jättemycket utstrålning. Men det är ändå kul när det kommer en deltagare från Fame Factory, det är ju mitt gamla favoritprogram!

The Poodles: Tror inte jag skulle vilja ha en "night of passion" med någon av de här grabbarna, men smaken är som baken. Låten var väl ganska stark om man jämför med resten av startfältet och det var därför de gick vidare. Men uuussch, det är bara verkligen inte min stil!

Elysion: Som en liten operasaga, föll inte mig i smaken men det var väl ganska charmigt på något sätt. Det märks att ledningen kämpar för att få med alla stilar i tävlingen.

Patrik Isaksson: Den här mannen känns så himla sympatisk på något sätt! Inte som Niclas Wahlgren förra veckan som var så överdrivet präktig, men genuint snäll och mysig. Ett pågående skämt hemma är att Patrik ser ut som en fritidsfröken och varje gång vi ser honom så säger vi en "rolig" kommentar, t ex "oj, har han fått ledigt från fritids?". Låten har inget att hämta i Aten, men bra att den kom till andra chansen.

Kayo: Ett sådant där typiskt bidrag som är proffsigt gjort och framfört, men det flyter bara ihop med allt annat och gör inget intryck.

Magsjuketoa

2006-03-05T22:08:00.000-01:00

När jag precis kom hem från att ha jobbat ett tolvtimmarspass såg jag en skyld på vår toa hemma. "Magsjuketoa" stod det. Det betyder väl att någon har varit magsjuk där inne, men när, var och hur framgår inte. Men jag får nog hålla mig borta därifrån för jag hade absolut inte tänkt mig att missa min kurs nästa vecka! Jag gick direkt ner till kylskåpet och tog fram några svartpepparkorn som jag svalde hela, men jag tror nog tyvärr att det är vitpepparkorn man ska ta egentligen. Sedan är det bara att invänta symptomen som förhoppningsvis aldrig visar sig.

Kolla in min blogg!

2006-03-04T16:14:00.000-01:00

Coolaste bloggen i stan, eller vad säger ni?

Tjäna pengar-fredag

2006-03-03T15:43:00.000-01:00

Idag har jag tjänat pengar! Vilken tjäna pengar-dag det har varit idag! Jag jobbade i och för sig bara en timme idag, så det blev inte så jättemycket pengar på det sättet. Men jag har gjort några andra riktiga kap. Här kommer de:

Lille Elvis är hemma från veterinären och han mår under omständigheterna bra. Och räkningen blev inte i närheten av så saftig som den skulle ha kunnat bli. 2011 kronor fick vi betala, till skillnad från 5600 som det egentligen skulle ha blivit. Anledningen till att det var så billigt var att veterinären hade sagt att kostnaden antagligen skulle ha stannat vid 2000 kronor och därför behövde vi inte betala mer än så.

Igår upptäckte jag att jag hade glömt mina träningsskor vid sporthallen, så jag kunde inte åka och träna. Väldigt irriterande då, men det var bäst att de försvann ur mitt liv för de var hemska i vilket fall! Så idag gick jag och skulle försöka inhandla några nya. Jag ville köpa "riktiga" gympaskor från en sportaffär och vi har två nere på stan här i Uppsala som jag känner till. När jag hade tittat igenom den ena tre gånger och den andra två gånger kändes det nästan kört, de billigaste skorna kostade 649 kronor. Och så mycket vill jag inte betala, det spelar ingen roll om det är jättebra kvalitet. Så plötsligt hittade jag ett par fina skor i min storlek som det inte fanns någon prislapp på, så jag frågade en kille som jobbade hur mycket de kostade. 50 kronor svarade han. 50 kronor?! Jag fick fråga om han drev med mig, men tydligen inte. Konstigt att det fanns ett par gympaskor för 50 kronor och alla andra par över 649 kronor och ingenting däremellan. Och konstigt att ett par fina gympaskor kan kosta 50 kronor. Men vem bryr sig, det var ett superbra köp!

Inne på Åhléns kunde man köpa Sunsilk-schampo och balsam för 19 kronor styck, ordinarie pris 35 kronor. Sådant där med en version för blondiner, en för brunetter och en för rödhåriga. Produkterna ska hjälpa till att förbättra ens hårfärg. Kanske inget superköp, men ett fynd ändå...

Bara två katter i himlen än så länge

2006-03-02T21:50:00.000-01:00

Hela den här grejen med "Ballarna Ska Bort" fick plötsligt en väldigt bitter eftersmak. Någonting gick väldigt snett under kastreringen och Elvis fick åka in till akuten. Han hade förlorat väldigt mycket blod och var alldeles kall och slö. Tydligen så var han satt i någon slags chock och behövde behandling med dropp och eventuellt blodprov och blodtransfusion?! Här snackade vi priser uppemot 10 000 spänn eftersom han inte är försäkrad. Nu räckte det tydligen med droppet, men de ska ringa om han behöver mer behandling. Trots detta så blir det åtskilliga tusenlappar. Veterinären som gjorde ingreppet erbjöd sig att komma ner till kliniken och utföra behandlingen för "en mindre summa", men tjena att man ska tjäna extra pengar när ens behandling har gått fel! Stackars Elvis som är så liten och klen förlorade jättemycket blod och nu måste han sova hos doktorn hela natten! När han kommer tillbaka så kanske han t o m kan få sova i min säng.

Veterinären

2006-03-02T13:09:00.000-01:00

Om det är någon som brukar titta in till Mamman så vet ni att vår kattminsting, Elvis, ska till veterinären i eftermiddag. Inte för en liten rutinkontroll minsann, utan han ska bli lite mindre man. Han ska kastreras! Här hemma har det under en tid pågått en kampanj som kallas "BSB" (Ballarna Ska Bort). På något sätt är vi lite skadeglada. Speciellt Mamman som är oerhört intresserad av själva kastreringsprocessen. Kanske hon har valt fel yrke?

Det blir jag som får ta med Elvis till veterinären och det är inget konstigt med det. En kastrering är inte tragisk på något sätt. Vad som dock var tragiskt var när jag åkte med vår nu avlidna katt Lyckan till veterinären för två år sedan ungefär. Anledningen var att hon skulle avlivas och det var inte kul. I bilen till veterinären skrek hon hela vägen vilket inte precis gjorde färden lättare. Väl framme vid veterinären fick hon ligga i mitt knä och få lugnande och jag fick sitta och gosa med henne och klappa henne när hon fick giftet. Det var en ganska fin stund och jag är 100 % säker på att det var smärtfritt för Lyckan. Det var nog mer som en befrielse för henne än något annat. Anledningen till avlivningen var att hon efter en nedsövning blivit helt konstig, nästan galen kan man säga. Hon var helt folkskygg och ville bara ligga under min säng och kissa och bajsa. Hon var också oerhört rädd för vår andra katt. Hon var så nervös och konstig, det var nog bra som vi gjorde. Men det klart att det är sorgligt att avliva en katt som inte är dödssjuk!

Förr i världen

2006-03-02T07:05:00.000-01:00

Förr i världen brukade jag:

Läsa en eller flera böcker varje vecka.
Läsa nyheterna på dn.se jättenoga.
Kolla alla uppdateringar på amnesty.se och skriva på alla listor.
Gå in på landguiden.se och kolla upp intressanta saker om länder och politik varje dag.

Alla förändringar är inte till det bättre...

Beroendeframkallande

2006-03-02T06:32:00.000-01:00

Nu har jag bara fyra avsnitt kvar på min Vänner-box och det känns nästan lite deprimerande. Jag har ju vant mig vid att man kan slänga in en Vänner-skiva när det börjar bli tråkigt. Vänner kan verkligen få en på gott humör och jag har saknat den serien så mycket eftersom vi inte har femman! Nu är jag sugen på att beställa en till säsong, men det blir ändå över 300 kronor och efter den kommer jag säkert vilja ha en till och innan jag vet ordet av så har jag väl slösat bort flera tusen. Fy på mig! Jag får ta och... läsa en bok i stället?

Minisemester

2006-03-01T06:25:00.000-01:00

Om det inte var nog med att jag bara jobbat några timmar på två veckor så blir det en liten minisemester på jobbet nästa vecka. Jag ska nämligen få gå en kurs i Stockholm och kursen håller på inte mindre än tre dagar. Och trots att jag bor i Uppsala som ligger ganska nära så ska jag få bo kvar på hotell i två nätter! Och få alla måltider betalda. Det känns verkligen vuxet det här. Här kommer några punkter som tyder på att jag skulle vara vuxen:

Jag har jobb, fler än ett till och med.
Jag behöver aldrig låna pengar från mina föräldrar.
Jag har körkort.
Jag har pluggat på universitetet.
Jag tränar tillsammans med Maratonmannen och en massa pensionärer.

Här kommer däremot en lista som tyder på motsatsen, att jag inte är vuxen:

Jag bor fortfarande hemma.
Jag jobbar inte heltid, trekvarts eller halvtid utan hoppar bara in då och då. För mycket fritid känns inte riktigt vuxet.
Jag kan inte laga mat.
Jag behöver jättenoggranna instruktioner för hur man ska sköta tvättmaskinen.
Jag behöver jättenoggranna instruktioner för hur man ska kunna hitta till ett ställe, för jag kan inga gatunamn.
Jag har aldrig deklarerat, har ingen aning om hur det går till. När är det dags?

Den andra listan skulle nog kunna fyllas på ganska ordentligt, men man behöver ju inte överdriva.

En kamera!

2006-02-28T06:55:00.000-01:00

En trogen läsare, lilla ego lyckades lista ut att det var en kamera som jag har köpt. Tyvärr har jag inget pris i potten förutom äran. Jag tänker fortfarande på den stackars tårtan som fick stå hemma och surna för att ingen gissade att det var mitt hundrade inlägg...

Min gamla kamera hade jag haft i flera år och den har varit bra, men blivit sämre med åren. Tiden från att man trycker på avtryckaren till att det blir en bild var alldeles för lång. Lillasyster hade ju hunnit kila ut ur bilden för länge sedan. Så nu tar jag bara min nya kamera, ställer in sportinställningen och så kan hon springa omkring bäst hon vill, för hon fastnar på kort ändå!

Att göra av med pengar

2006-02-26T17:33:00.000-01:00

Någonting som jag tycker är lite jobbigt är att göra av med pengar. Med det inte menat att jag aldrig köper en massa onödiga saker varje månad, men att köpa en grej som kostar flera tusen har jag väldigt svårt med. Beslutsångesten innan är närmast olidlig och att lämna fram VISA-kortet vetandes att ca 2800 kronor kommer att dras från kontot är inte lätt för mig. Tur att Mamman var med, hon kunde hjälpa mig att samla ihop tillräckligt med mod för att ta steget utför stupet. Kan ni gissa vad det är jag har köpt?

Pappan vågar inte läsa min blogg

2006-02-26T06:23:00.000-01:00

När jag var hos Pappan i julas berättade jag att jag hade en blogg och la in länken som bokmärke på hans dator ifall han skulle vilja komma och läsa. Han blev då smått chockad och undrade om det verkligen var okej att han gick in och läste sin egen dotters blogg. Jag försökte då försäkra att jag inte skriver någonting privat här, Mamman och Styvpappan kommer ju in och läser regelbundet också. Sedan var det tyst på den fronten ett tag, men senast vi pratade i telefon tog han upp ämnet igen och sa att han tänkte gå in på min blogg, men är det okej? Kanske jag har något privat där? Kanske det finns ett lösenordsskydd som hindrar honom att läsa de mest privata delarna? Jag försäkrade igen att det är ingen fara, men så vitt jag vet så har han nog inte kommit hit än. Finns det någonting här man behöver skämmas för om en Pappa skulle komma och läsa? Jag kan inte komma på någonting i alla fall.

Melodifestivalen 2006 delfinal 2

2006-02-25T18:47:00.000-01:00

Suck och stön, det var inget vidare startfält i kväll och inte blev jag nöjd med de bidrag som gick vidare. Men här kommer min recension av kvällens bidrag:

Magnus Carlsson: Han är väl karismatisk på scenen och det var ett rätt bra framträdande. Men påminde inte "showen" ganska mycket om Martin Stenmarcks från förra året? Hur som helst var detta bara supertråkigt, absolut ingenting som jag ville skulle gå vidare.

The Elephantz: Är det så att man i varje delfinal måste ha ett nummer som verkligen sticker ut och är sämst/konstigast? Förra veckan hade vi Pandang och nu Elefanterna. Men på något sätt måste man respektera att man har tre elefanter som dansar i bakgrunden och att frontfigurerna hade danssteg som påminde om elefantsnablar. Ena sångaren var utklädd till Tarzan-trollkarl och den andra hade någon gammal Spice Girls-väst från -96. Här har vi oerhört mycket självdistans hoppas jag. För inte tog de väl sig själva på allvar?

Sonya: Inte speciellt dåligt egentligen, men inte bra heller. Det var ju ganska tydligt att det fanns stora likheter mellan Sonya och Helena Paparizou, så det behöver jag inte påpeka. Men jag kan absolut inte nynna på låten nu och det säger allt.

Östen med Resten: Jag var ganska förvånad över att de kunde uppträda med en sådan glad låt när en av deras bandmedlemmar dog så nyligen. Men då påpekade Mamman att det var Östen med Rösten som hade dött. Jag är 19 år, är det en ursäkt? Det är typiskt sådant här gubbigt som skulle kunna vara gulligull men inte är det. Tyvärr!

Pablo Cepeda: En till tråkig låt som man inte kommer ihåg. Nästa.

Kikki Danielsson: Alla hemma i tv-soffan kände att man hört den här låten ett antal gånger innan, i olika tappningar. Det här skulle nog aldrig fungera i Europa. Klart man hejar på att Kikki ska få en värdig comeback, men jag kan ändå inte sluta att tänka på det där med falukorven. Inte för att det är något fel. Men sedan har ju Kikki gått ut med att hon inte ens gillar falukorv, så vad ska man tro?

Niclas Wahlgren: Niclas är säkert jättesnäll och fin som person men är han inte lite väl präktig och smörig? Han verkar verkligen som att han älskar hela livet, hela världen, alla människor och sig själv. Och han ville säkert göra en låt som ska göra folk glaaada. Men det här var inget som fastnade hos mig.

Velvet: Min favorit! Min hjärna spelar upp "mi amoramoramore" i hjärnan om och om igen. Ringde och röstade flera gånger, men det hjälpte visst inte. Väldigt proffsigt framträdande också.

Vad tyckte ni?

Jag är såå hurtig!

2006-02-25T06:11:00.000-01:00

Till skillnad för någon dag sedan då jag bara var helt förslappad och allt jag gjorde var slappt så är jag nu oerhört hurtig! Om en timme åker jag iväg och tränar ett Morgonpass! På en lördag, tjoho! Har aldrig kommit iväg förut, i och för sig för att jag ofta jobbar på lördagar. Jag har ingen aning om hur passet kommet att vara, men jag gissar att det kanske är lite lugnare eftersom det är på morgonen. Det enda man kan vara riktigt säker på är att Maratonmannen kommer att vara där.

Utbrott

2006-02-24T10:08:00.000-01:00

Det här med utbrott är en lite komplicerad grej. Och jag menar inte vulkanutbrott, dem vet jag ingenting om. Utbrott av eksem menar jag inte heller, utan jag menar väldiga känsloutbrott som många människor får ibland.

Förra året fick Lillebror enorma utbrott som ingen egentligen visste vad de berodde på. Lillebror kan inte prata eller visa på något annat vettigt sätt vad det är som är fel när han får ett utbrott. Ett utbrott ser ut så att Lillebror börjar skrika och ofta sprutar det tårar. Han hoppas också ofta av ilska eller vad det nu är och om man kommer nära eller försöker få kontakt med honom så är det stor risk att han kastar sig ner på golvet och börjar sprattla. Efter ett tag går detta oftast över, men det blir självklart en enorm belastning för resten av familjen som dels måste leva med ett himla oväsen och dels måste leva med att den lille killen i familjen mår väldigt dåligt och man inte förstår varför.

Efter ett tag fick vi tips om att man kan ge Lillebror fiskleverolja, av en speciell sort som heter Eye Q. De nyttiga fetter som finns i oljan ska vara väldigt bra för hjärnan och ögat och ska ge en lugnande effekt och t ex göra en mer stresstålig och koncentrerad. Kul nog så hjälpte faktiskt oljan och det senaste året så har vi knappt kommit ihåg hur Lillebrors utbrott var. Ja, i alla fall gäller det mig, resten av familjen får tala för sig själva. Sedan vet man inte om allt beror på oljan, men ni kan se det som ett litet husmorstips från Storasystern!

Men igår och idag så har utbrotten kommit tillbaka igen och helt plötsligt känner jag igen precis hur det var. Det jobbiga är att man har ingen aning om vad de beror på och man vet inte riktigt hur man ska bete sig heller....

Det här med OS

2006-02-24T06:40:00.000-01:00

Oj, kan jag bara säga. Jag är vanligtvis ingen speciellt sportintresserad person, men när det är stora mästerskap och sådär så brukar jag vilja titta. Min favorit är fotbolls-VM, men OS är ju kul också, just för att det är så stort. Nu är väl OS snart slut och jag kom på mig själv med att fundera på hur mycket jag har sett. Kom fram till att jag har sett en halvtimme på en curlingmatch och fyra konståkerskor. Sammanlagt! Vad är det här? Jag har missat hela OS! Jag har ingen som helst koll på hur det har gått. Visst har jag lyssnat på radio och förstått att Sverige har fått vissa medaljer, men jag kan inte räkna upp en enda. Egentligen så kan jag nog knappt räkna upp fem grenar som finns med i vinter-OS. Nu känner jag mig verkligen bakom flötet. Jag får trösta mig med att jag följer med som besatt i Melodifestivalen och Let's Dance...

Vad tråkigt!

2006-02-23T19:41:00.000-01:00

Nu har jag inte längre någonting att skriva om i bloggen, inspirationen tog liksom slut. Den kommer säkerligen tillbaka, men vad ska jag göra tills dess? Hur får man inspiration om man inte har den? Har ni några förslag på vad ni vill att jag ska skriva om? Inte sex, droger eller rock'n'roll bara, för det har jag inget att skriva om.

Förslappad

2006-02-23T11:19:00.000-01:00

Den här veckan har jag blivit allvarligt förslappad. Har inte haft motivation att göra något speciellt, utan bara velat slappa, slappa och slappa. Vad har jag gjort idag kanske ni undrar? Jo, jag gick upp klockan nio (slappt!), var färdig för dagen klockan halv elva (segt och slappt) och då kollade jag på Vänner (slappt). Efter det gjorde jag lunch (normalt, varken slappt eller motsatsen), åt den framför Vänner (slappt igen) och sedan kollade jag på lite Vänner igen (kommentar överflödig). Detta är inte konstruktivt på något sätt! Visst är det mysigt, men vad skulle hända om alla människor bara låg och kollade på Vänner hela dagarna? Den tv-serien skulle överhuvudtaget aldrig ha blivit till i så fall.

Den nya layouten

2006-02-23T07:25:00.000-01:00

Jimpan har nu funderat några dagar på hur min nya blogg kommer att se ut. Själv hade jag tankar om att kanske skaffa några nya färger och någon fin logga kanske, men Jimpan tar det på mycket större allvar än så! Ja, han verkar nästan ha lite prestationsångest. Vilket absolut inte är nödvändigt, för jag vet att han är jätteduktig! I kväll skulle han i alla fall visa ett första utkast som jag kan ge mina kommentarer till. Hoppas bara att han inte tar ut timlön, för då måste jag nog ta ett banklån...

Konstverk i skogsbrynet

2006-02-22T11:58:00.000-01:00

När man kör med bilen till vårt hus så åker man på en grusväg där det på vardera sidor finns hus. Man kan väl säga att det är som vår by. Nu är det så att någon en bit ifrån har gjort lite snökonstverk. Och det är ingen vanlig snögubbe med en rutten morot. Eller jo, det är en vanlig snögubbe, men utan morot och väldigt välgjord. Men det speciella är det andra konstverket. Det föreställer en flera meter lång, naken kvinna som ligger på marken med ena benet upp. Och den är helt otrolig! Allt är helt klockrent, alla detaljer ur en naken kvinnas kropp finns med, med perfekta proportioner och t o m lite hår på ja, det rätta ställena. Tyvärr så börjar det bli lite blaskigt, så konstverket kommer kanske att försvinna snart. Jag vill så gärna vill ta en bild och lägga upp, men det brukar inte bli så bra att ta en bild av något vitt på en vit bakgrund. Men ni kan inte förstå hur fin den är om ni inte sett den med egna ögon!

Lite hårt

2006-02-22T08:29:00.000-01:00

Jag jobbar som personlig assistent och min tjänst är inhoppande vikarie, alltså att jag hoppar in när andra är sjuka eller borta. Och hittills så har det varit en assistent som varit borta mycket och jag har då fått hoppa in för honom mycket och jobbat i stort sett halvtid vilket är precis lagom för mig. Men nu har detta rett ut sig och jag kommer inte att få hoppa in för någon lika mycket som innan utan bara vid behov. Vilket betyder att om assistenterna håller sig friska nu så kommer jag knappt att få jobba någonting. Vilket i sin tur betyder att det kanske är dags att söka nytt jobb igen... Suck! Nu har jag i och för sig lite nya referenser att använda mig av, men det känns ändå jobbigt att börja om från början. Jag vet heller inte riktigt vad jag ska söka för slags jobb. Personlig assistent är ett bra jobb, men det kan kanske vara hårt att lära känna en helt ny brukare igen. Helst skulle jag nog jobba med något som har med barn att göra. Kanske som avlösare eller assistent till ett litet barn. Ja, ni kommer antagligen att få läsa om jobbsökeriet här på bloggen...

Utvecklingsbedömning igen

2006-02-22T08:00:00.000-01:00

Igår var jag som sagt med Lillebror på så kallad utvecklingsbedömning för att se hur det står till i den lilles huvud... Inte riktigt, men det var en massa test för att se vad han kunde göra och inte. Sedan är det ju så med autism att det är mycket som autisten inte är motiverad att göra för att den inte vill. Är det då samma sak som att man inte kan? Jag har inte svaret på den frågan faktiskt.

I alla fall så skulle han testas om han kunde sparka och kasta boll, peka ut olika saker på bilder, sortera saker efter färg och form, försöka följa instruktioner, lyssna på ljud och lite annat. Precis hur det gick för Lillebror är hans privata ensak och det ska inte hans Storasyster sitta och skriva ut på nätet. Men vi i hans familj vet i alla fall att han är en jätteduktig kille! Man måste se utifrån varje persons förutsättningar.

Vänner

2006-02-21T12:11:00.000-01:00

Näst bäst efter att ha riktiga vänner är att ha en dvd-box med en säsong av Vänner. Jag köpte en för ett tag sedan och avnjuter nu den hemma på kammaren innan jag åker och hämtar småsyskonen på dagis. Man blir på så himla bra humör av att titta på Vänner! Det sorgliga är att dvd-boxar är så dyra och att man tittar färdigt på en så snabbt.

Sedan fick jag också en fråga om hur en utvecklingsbedömning går till och det ska jag försöka ge ett mer utförligt svar på senare under dagen!

Handikapp

2006-02-21T05:55:00.000-01:00

Nu ska jag inte jobba på hela veckan. Igår var jag så trött att jag inte var så mysig med mina syskon igår, det var jättejobbigt. Nu har jag dåligt samvete, men jag har förklarat att det inte var deras fel och idag ska jag vara extra gosig i stället!

Om en timme ska jag också åka iväg med Lillebror på en så kallad utvecklingsbedömning där en specialpedagog ska göra en undersökning så att hon kan ge ett intyg på att han är förståndshandikappad så att han kan få söka in till särskolan. Ska bli spännande att se hur det går till!

Suck och stön

2006-02-20T19:33:00.000-01:00

Nu har jag jobbat natt och dag igen, det var jättejobbigt. Nu är jag jättetrött och orkar ingenting. Kul blogg, va?

Melodifestivalen delfinal 1

2006-02-19T12:46:00.000-01:00

Igår var det den kända och ökända Melodifestivalens första delfinal. Jag tänkte ge mitt expertutlåtande:

Lena Ph: Kanske inte världens roligaste skämt precis, men hon utstrålade verkligen självförtroende när hon kom ut på scenen i början. Hemma i soffan klagades det något oerhört på henne, men jag tycker inte att hon var så dålig ändå.

Simone Moreno: Tycker att hon är väldigt bra i "Vi drar till Malmö", hon gör hela låten. Men här tyckte jag nog inte att hon gav något större intryck. Igen jättedålig låt eller jättedåligt framträdande, men det var blekt helt enkelt.

Electric Banana Band: Gillar verkligen barn sådant här fortfarande? Gillar inte de typ Crazy Frog i stället? Det gör mina småsyskon i alla fall. Det här kanske var gulligt på sitt sätt, men aldrig att man skulle kunna skicka gammelgubbarna till Aten.

Anna Sahlene: Hon borde inte ha gömt magen, utan visat upp den! Hon är ju proffsig och så, men låten var inte den bästa.

Magnus Bäcklund: Ganska stark refräng, men hallå? Skinnbyxorna?! De var hemska? Såg dessutom ut som om de skulle ramla av bakifrån.

Linda Bengtzing: Det är lite intressant med låtar om självbedrägeri, men refrängen var för lång. Ganska bra, men har nog ändå inga vinstchanser i Aten.

Pandang: Vad konstigt? Två hiphopkillar som vill ha kuddkrig och dansa salsa? Hela framträdandet och låten var så konstiga, så det går knappt inte att ge några betyg på det där.

Hannah Graaf: Faktiskt så måste man väl bli imponerad. Hannah kunde ju faktiskt sjunga och dessutom såg hon proffsig och sofistikerad ut. Vissa försöker väl säkert dissa henne ändå, men jag tycker att hon verkligen visade att hon är mer än en bimbo.

Andreas Johnson: Han fick båda mina röster! Så mycket gulligull och kärlek. Bra refräng, bra allting. Det enda som inte var bra var det smutsiga håret och ögonskuggan, men det kanske man kan rätta till. Så gulligt också med handskaket när han skulle hålla i mikrofonen...

Vad tyckte ni, då?

Jobbet är en schlager

2006-02-18T15:27:00.000-01:00

Nu tittar jag in lite snabbt bara för att berätta att jag lever! Näpp, bara för att man inte gör ett inlägg på mer än ett dygn så betyder det inte att man har dött... Men jag jobbade på mina två olika jobb igår och så var jag på jobbet hela natten. Och idag så är Jimpen här, för i kväll blir det schlager! Jimpen ska förresten också göra om min blogg lite och han verkar ha stooora visioner... Kan bli något att se fram emot! Ha det bra allesammans!

Sängen a.k.a. den personliga sfären

2006-02-16T15:52:00.000-01:00

När Lillebror och Lillasyster kommer hem från dagis så har de varje dag ett uppdrag. En av dem, det är lite olika vem, brukar ta tag i sin Storasysterns hand och visa att nu vill de uppför trappen till övervåningen. När de väl kommit upp är det alltid samma rum de vill till och gissa vilket... Storasysterns rum såklart! Det är väl det rummet i huset som det är lite förbjudet att vara i och man får dessutom inte slänga runt alla saker precis som man vill. Så det är givet att det också är det mest intressanta rummet i huset.

Även små människor har viktiga uppdrag och enligt dem själva så är deras uppdrag att ta hand om Storasysterns säng och här samarbetar de faktiskt. Lillebror ställer sig på knä mitt på sängen och hoppar frenetiskt tills att täcket utan tvivel har korvat ihop sig helt eller helst ramlat ner på golvet. När detta är gjort kan Lillasyster dra i lakanet för att se till att det inte bara ligger helt slätt och tråkigt så att Storasystern blir uttråkad när hon ska gå och lägga sig. När detta är färdigt kan man försöka sig på diverse andra saker, men ibland så hinner de inte det, för då bestämmer Storasystern att det är dags att gå nerför trappen igen.

Så nu är det dags att bädda för tredje gången, men vad gör det egentligen!

En ny layout

2006-02-16T08:54:00.000-01:00

Nu har jag funderat lite medan jag läst färdigt det sista av Giraffens tårar (Alexander McCall Smith) och jag kom fram till att jag är lite trött på att ha en layout på bloggen som redan är färdigbestämd och som det finns en massa andra människor som har. Jag har också kommit fram till att det där med att göra en ny layout själv kommer jag aldrig att klara/orka med, även om jag har hållt på med html och så ganska mycket i forntiden. Så jag undrar om det är någon som är haj på sådant där och som kanske kan hjälpa mig? Vad personen i fråga vill ha i gengäld för besvärat kan vi säkert komma på tillsammans. Finns det någon därute som antar utmaningen eller vad man nu ska säga?

Aftonbladet

2006-02-16T06:27:00.000-01:00

Mamman såg på Aftonbladet i förrgår att det finns en efterlysning efter lite speciella familjer. Man ska skicka in en liten beskrivning av sin familj och sedan kanske man kommer med. Jag vet inte på vilket sätt man kommer med, om det bara är brevet man skrev eller om de kommer och gör ett reportage t o m. Men idag ska jag i alla fall försöka knåpa ihop något som kan försöka ge läsaren en bild av hur det är hemma hos oss. Om det blir bra kanske jag postar det här också. Eller så kanske jag ska vänta och se om det kommer med i Aftonbladet?

Ett klargörande angående oversizemagen

2006-02-15T20:05:00.000-01:00

För ett tag sedan skrev jag om min Styvpappas mage och nämnde i sammanhanget ordet "oversize". Vad jag försökte hinta om hans mage gick väl antagligen fram ganska tydligt. Sedan dess har jag fått äta upp denna formulering, Styvpappan påstår nämligen att han blev väldigt sårad. "Jaha, men du tycker ju att min mage är oversize" kan han nämna lite apropå ingenting. Idag försökte han också ge tillbaka när jag pratade om att jag hade klippt mig. "Jag tycker faktiskt att ditt hår är oversize" sa han, men tyvärr blev det ingen lyckad förolämpning. Jag har nämligen väldigt tunt och platt hår, så jag tog det snarare som en komplimang än något annat. Men nu känner jag ändå att jag måste göra ett klargörande. Visst, han kanske har en överdimensionerad mage, antagligen på grund av för många pizzor, kebabrullar och öl. Men detta tyder väl på en extra stor pondus? Dessutom kan han använda den som krockkudde om han krockar. Eller studsa iväg en eventuell framtida inbrottstjuv som bryter sig in. Vad jag säger är att jag inte dömer ut någon på grund av personens magstorlek och visst tycker väl inte ni heller att Styvpappan behöver skämmas bara för att hans mage är oversize?

En försenad valentintrudelutt 2

2006-02-15T13:42:00.000-01:00

Glömde förstås den här fina presenten! Den fick jag av Lillebror, han hade gjort den på dagis tillsammans med sin specialfröken. Superbrorsan!

Om det är någon som inte ser vad det är (väldigt ljus bild) så kan jag säga att det är ett rött hjärta med vitt silkespapper på och så en bild på Lillebror och en på Storasyster. Mys!

Lillasyster gjorde också hon flera stycken hjärtan på dagis. Såklart oerhört fina de också. Men de var till hela familjen utan några bilder på, så dem kan jag ju inte skryta om på samma sätt!

En bra frisör

2006-02-15T12:58:00.000-01:00

Idag var jag och klippte mig, ingenting speciellt avancerat utan tog bort topparna bara. Vanligtvis brukar mina frisörbesök innebära värsta tortyren. Jag är nämligen oerhört håröm. Vissa pratar om tandläkarskräck, för mig är det snarare frisörskräck som gäller. Frisörer brukar alltid hitta de grymmaste sätt att använda kammen på för att se till att några få hårstrån i nacken alltid fastnar i kammen så att man måste rycka ut dem med ett snabbt knyck. Alternativt stå med hela håret i en och samma kam och dra ungefär som att de stod och styrketränade. Ibland när frisörskan ser att man kämpar med smärtotårarna undrar de chockerat om man tycker att det gör lite ont. När man försöker förklara att man är håröm är det som att de hånskrattar inombords och även om de säger att de ska ta det försiktigt så tror jag att de tar i extra hårt bara för att visa att inga veklingar är välkomna till deras salong.

Men idag blev det faktiskt inte så, konstigt nog. Frisörskan var jätteförsiktig och gav mig till och med komplimanger om håret. Tydligen så var det väldigt ovanligt att ha en sådan färg på håret naturligt som jag har. Jag som mest tyckte att det är råttfärgat fick förklarat att det är "guldigt". Så ska en riktig frisör vara! Man ska väl gå hem från frisören och känna att man har fint hår? Tips: om ni ska gå och klippa er i Uppsala, gå till Avans Klipp! Det kostar bara 240 kronor också, det är väl ganska billigt?

En försenad valentintrudelutt

2006-02-15T05:15:00.000-01:00

Blommorna kom fram igår! Det var en underbar vänskaplig bukett från Jimpan. Jättefin med rosa blommor som är min favoritfärg också. Tog ett litet kort för att föreviga dem innan de vissnar som blommor tyvärr ofta brukar göra efter ett tag.

Första bilden är som ni förstår: blommorna. Andra bilden har min lilla(?!?!) fina, söta katt Love smugit in på. Ståtligare katt får man leta efter, men tyvärr ville hon inte vara med på bild i alla sin ståtlighet, utan valde att visa rumpan.

Nu ska jag göra mig i ordning för jag ska åka in till stan och simma och klippa mig.

Storasystern funderar

2006-02-14T12:48:00.000-01:00

På senare år har jag satt mig in saker som jag aldrig hade kunnat tro att jag skulle lära mig mer om. Jag tänker ibland att jag har levt två liv: ett liv med en extrapappa och två småsyskon här ute i skogen och så det tidigare livet då jag levde ensam med min mamma i en lägenhet inom stan. Jag och Mamman hade det mysigt på många sätt och vis, men jag skulle aldrig byta bort mina småsyskon för allt i världen. Det tror jag nog att ni som har läst bloggen ett tag förstår!

När jag var liten tyckte jag, antagligen precis som många andra barn, att det var lite läskigt med utvecklingsstörda personer. På dagis hade jag en utvecklingsstörd kille på min avdelning och han betedde sig så konstigt och tvingade mig dessutom att äta tvål en gång. Han betedde sig konstigt i största allmänhet och det var ingen som ville vara med honom. På fritids fanns det en annan kille som var utvecklingsstörd som ingen vågade vara med och han tryckte upp mig mot ett staket en gång. Läskigt värre!

Men nu när jag är vuxen, eller lite halvvuxen kanske, har vi t o m utvecklingsstörning i den innersta kretsen av familjen och inom jobbet träffar jag väldigt många utvecklingsstörda. Och jag upptäcker att det är inte läskigt alls. I vårt samhälle idag finns det så många människor som inte är som alla andra, men som ändå förtjänar samma respekt och möjlighet till ett gott liv. Om ni ser en utvecklingsstörd person på stan, eller vad det nu kan vara för slags förståndshandikapp, så kan ni väl gärna titta lite nyfiket, men kanske inte surt? Och om någon person är lite högljudd får man försöka respektera det eftersom personen i fråga antagligen inte vet bättre. Många är kanske rädda för det som man inte förstår, men försöka kan man väl alltid?

Tiotusen röda rosor

2006-02-14T10:09:00.000-01:00

Oj då! Det var det värsta! Nu ringde det i telefonen, det var någon blommig person som frågade om en vägbeskrivning... Jag ska nämligen få blommor! Spännande!

Grattis på alla hjärtans dag

2006-02-14T07:46:00.000-01:00

Får jag lov att uppvakta alla fina läsare med en bukett rosor på denna högtidsdag? Usch, vad oromantiskt det blev! Det är väl lika bra att jag bara nämner att denna bukett kostar 1400 kronor på Interflora och ni kan kontakta mig för att få min address för leverans, he he... Men ha en fin dag allihopa!

Wokgrönsaker

2006-02-14T07:23:00.000-01:00

Finns det egentligen några vitaminer i wokgrönsaker? Eller försvinner allt när de har varit djupfrysta och steks?

Några viktiga frågeställningar angående träning

2006-02-13T20:14:00.000-01:00

Varför är det alltid jag som börjar med fel ben eller går åt fel håll?
Varför kan jag inte skilja på höger och vänster?
Varför tar vissa personer två underlag medan vissa (jag) blir utan?
Varför kan inte Maratonmannen följa med i några steg alls?
Varför såg Maratonmannen ut att få en hjärtattack idag mitt under träningen?
Varför kan alla gamla gummor lära sig stegen jättesnabbt när unga fräscha tjejer (jag) inte kan det?
Varför klagar jag på träningen när jag älskar att åka dit?
Varför?

Nej

2006-02-13T17:11:00.000-01:00

DET GICK INTE!

Det blev inte MVG, utan ett VG. Precis i mitten på VG-skalan, så jag behövde inte göra det muntliga provet alls. Jag skulle nämligen inte ha kunnat få MVG i vilket fall som helst. När jag precis hade fått reda på det blev jag jättebesviken, men nu känns det inget speciellt. Om man inte pluggar tillräckligt så blir det inte MVG, så enkelt är det. När jag fått resultatet gick jag direkt till bokhandeln och beställde en svårare mattebok så att jag kan träna mer till nästa försök.

För att dämpa besvikelsen lite grann gick jag också och köpte Cosmopolitan på Pressbyrån. Jag hade tydligen inte lärt mig från i torsdags, att man inte ska shoppa för att bli på bättre humör. Detta fick jag tillbaka i ansiktet när jag kom hem, jag hade nämligen glömt kvar tidningen på stan innan jag hunnit läsa en rad ur den. Nästan otroligt, precis samma sak som i torsdags. Lite ironiskt nog glömde jag den på bibliotekets tidningsavdelning. Vet inte vad de skulle säga om jag ringde och frågade dem om de sett till en tidning?

Oprah Winfrey

2006-02-13T09:17:00.000-01:00

Jag brukar, när jag är med andra människor, inte vara speciellt blödig eller gråtmild. Men när man sitter ensam hemma i soffan och tittar på Oprah Winfrey, då kan man släppa alla hämningar, i alla fall lite. I nästan varje avsnitt av Oprah finns det någonting som kan vara värt att fälla en tår för. Antingen för att det är så fint och glatt eller så sorgligt och rörande. Vad programmet än handlar om så lyckas Oprah alltid få någon slags känslosam twist på det hela. Har inte ni märkt det också?

På senare tid tycker jag att hon har tagit upp handikapp extra mycket i sina program. Bl a en blind kvinna från Tyskland som rest runt ensam på hästryggen i Tibet för att lära blinda tibetanska barn att läsa, skriva och prata engelska och tyska. Sammanlagt hade hon lärt ut detta till flera hundra barn. Den naturliga frågan var hur hon kunde rida runt i Tibet helt ensam, utan någon seende med sig och hon svarade att hästen har ju ögon och kan se! Otroligt! Nu skulle hon starta en internationell skola i Indien där synskadade barn från fattiga familjer skulle få gå för att lära sig allt man behöver för att själva kunna starta utvecklingsprojekt som gynnade synskadade i deras egna hemländer.

I morse var det en far och son som var på besök i studion. Sonen hade något slags allvarligt handikapp som gjorde att han knappt kunde röra sig och absolut inte prata. När han föddes hade läkarna sagt till hans föräldrar att de borde låta honom bo på ett hem, för han skulle leva som en grönsak hela livet. Men föräldrarna hade vägrat lyssna på dem och bestämde i stället att sonen skulle få leva ett så normalt liv som möjligt. De såg redan från början någonting i hans ögon som gjorde att de förstod att han hade något att säga, även om han aldrig hade kunnat kommunicera. Men när han var i tolvårsåldern hade han fått en speciell dator som han kunde skriva på med hjälp av sina huvudrörelser och det visade sig att pojken inte hade någon slags utvecklingsstörning och först nu kunde föräldrarna få höra allting som han hade haft att säga under alla dessa år. Otroligt igen!

Nu gäller det!

2006-02-13T07:15:00.000-01:00

Idag gäller det igen. I fredags gällde det ju också, för då var det prov. Och i helgen gällde det väl också ganska mycket eftersom jag skulle jobba. Imorgon hoppas jag att det inte är någonting som gäller, ingenting allvarligt i alla fall.

Det som gäller idag är att jag ska ha den muntliga delen av mitt matteprov. Idag kommer jag också att få reda på hur det gick på provet, om jag lyckades få MVG eller inte. Så sent som igår hade jag nästan glömt bort att jag hade prov idag. Det var inte förrän på kvällen, då jag var på yoga och mediterade, som yogaläraren påpekade att våra tre fundament: svanskotan och våra knän bildar en perfekt likbent triangel som jag kom att tänka på Matte A:s geometri och då kom på provet.

Det ska faktiskt bli jättenervöst. En lärare som sitter ensam med bara mig och ska fråga en masas mattefrågor som jag ska komma på svaret på utan att sitta och tänka med papper och penna. Men jag ska självklart göra mitt bästa.

Nyheter i bloggosfären

2006-02-12T18:37:00.000-01:00

Dagen bjuder på tre stycken viktiga nyheter inom bloggosfären. Den första och viktigaste handlar om mig. Ja, vad annars kan man vänta sig på sin egen blogg...

1. Linda Skugges webmaster mailade mig och sa att det inte är några problem - jag kommer med som månadens blogg! Oj, oj, vad spännande. Jag måste kanske uppgradera min sidesstatistik nu, kanske inte den gamla kan mäta så höga siffror som antalet besökare jag kommer att få den kommande månaden?

2. Min gamla klasskompis sara har startat en blogg! Jag har förut nämnt att jag vill att alla jag känner ska starta en blogg och detta är ju helt klart ett steg närmare den utopin. Du kan läsa hennes fina blogg här.

3. Viktor från Let's Dance bloggar tydligen. Detta är ingen dagsfärsk nyhet, men det var först idag som jag bestämde mig för att ta en titt. I Let's Dance i fredags nämnde de att Viktor bloggade på tv4:s hemsida och som svar på frågan vad han bloggade om sa han att de flesta nog tycker att han är ganska flummig eftersom han mest skriver om anden och själen. Detta låter väldigt spännande och om jag kunde komma in på Let's Dance-sektionen av tv4:s hemsida just nu så skulle jag nog läsa den för att få en egen uppfattning om saken, men det går inte.

Working 9-5?

2006-02-12T13:47:00.000-01:00

Phew! Jag klarade det! Nu känner jag mig duktig att jag jobbade både dag, natt och sedan dag igen: i ett sträck. Ett vanligt 8-timmarspass känns som ett skämt i jämförelse med hur jag brukar jobba. Det gick faktiskt väldigt bra i helgen, även om det är svårt att sova när man samtidigt jobbar, eftersom det är svårt att koppla av.

När jag kom hem från jobbet hade jag fått mail från Linda Skugges webmaster som skrev att min blogg har blivit utvald till en av tio månadens bloggar på hennes hemsida! WEEE! Men det stod också i mailet att om man ville vara med på hemsidan så måste man ha svarat på några frågor innan lunchtid på söndagen. Men det är ju orättvist, jag jobbade hela helgen! Jag svarade så fort jag kunde och hoppas på det bästa. En del äter ju sen lunch?

Tråk, tråk

2006-02-10T20:09:00.000-01:00

Idag blir det bara tråkblogg. Ja, det blir det kanske de flesta dagar, men idag blir det extratråk. Det blir bara en seg uppräkning av hur saker har varit och kommer att bli.

Provet gick bra, tror jag. Det var ett tal jag inte kunde, annars skrev jag på allt. På måndag är det muntligt prov också, det blir mycket mer nervöst.

Let's Dance har jag inget att säga om.

Jobba ska jag göra imorgon. Hela dagen och hela natten. 12.00 börjar jag imorgon och så slutar jag 14.00 dagen efter.

Ödets ögonblick

2006-02-09T21:09:00.000-01:00

Imorgon gäller det. Det är imorgon det fruktade Matte A-provet kommer att gå av stapeln. Nu finns det ingen återvändå. Det är ingen mening med att önska att man hade pluggat mer, för det går inte att vrida tillbaka tiden. Nu kan man bara göra sitt bästa. Jag bara ser framför mig hur vi alla står uppradade i en perfekt linje utanför klassrummet och går in på led, helt allvarliga. Sedan sätter vi oss vid bänkarna och försöker skriva, trots att kallsvetten rinner ner från pannan in i våra ögon så att vi knappt kan se. Några stackars ungdomar klarar inte av pressen utan faller ner på golvet i spasmer, eller kanske bara in i koma. Men det är bara att fortsätta, klockan tickar på. Städarna plockar bort dem senare när allt är över. När vi som fortfarande är vid medvetande skrivit färdigt går vi med darrande ben fram till bödeln som snällt visar oss till stupstocken. Klatsch! Sådär, nu behöver vi inte huvudet längre. Håll tummarna!

Kapkrusbär

2006-02-09T16:55:00.000-01:00

Lillasyster har bestämda idéer om hur saker och ting ska vara. Och när hon väl har bestämt sig är det nästan omöjligt att hindra henne, även fast hon är så liten. Att tro att en liten människa på något sätt ska vara mindre handlingskraftig är definitivt diskriminerande! Idag när Styvpappan och jag var inne i köket kom Lillasyster inspringades med ett kapkrusbär i handen. Ja, ett sådant där oranget bär som är inne i ett ihåligt löv, fast hon hade plockat bort lövet. När hon kom fram till Styvpappan stannade hon med bäret i högsta hugg. Styvpappan frågade förvirrat vad hon ville, varpå Lillasyster lyfta upp tröjan över magen för att visa. Styvpappan gjorde samma sak med sin tröja och vips så åkte kapkrusbäret in i naveln på hans oversizemage. Sedan drog hon ordentligt ner tröjan och gav magen några klapp för att se till att bäret skulle stanna på sin plats. Efter det sprang hon iväg igen, nöjd med att hennes uppdrag var slutfört.

Dumma dumma

2006-02-09T14:03:00.000-01:00

Idag var jag lite nere, så jag åkte och shoppade lite. Några hundra lyckades jag i alla fall shoppa upp och jag blev på gott humör för att det var saker jag verkligen behövde. När jag kom hem skulle jag plocka upp ur påsen, men då visade det sig att jag glömt allt, jag vet inte var, men någonstans. Kanske på parkeringen. Som tur var så kom jag i alla fall ihåg maten som jag köpt hem till familjen.

Jag hatar verkligen att vara arg, speciellt på mig själv. Ilska är den värsta känslan man kan känna. Jag får i stället säga att det är så tydligt att detta är ett meddelande från högre makter som vill säga att det inte går att köpa sig lycklig. Det kan jag acceptera, men kan jag få tillbaka pengarna också i så fall?

En ny assistent

2006-02-09T07:39:00.000-01:00

Nu ska det börja en ny assistent på mitt jobb! Det ska bli väldigt roligt faktiskt, även om vi kanske inte blir arbetskamrater i traditionell mening eftersom vi för det mesta jobbar själva. Men vi kommer ju att träffas på diverse personalmöten och jag tycker att det är kul att det börjar någon ny. Kanske främst för att det är en ung tjej, för det är främst lite arbetskamrater i min egen ålder och kanske av mitt eget kön som jag saknat på jobbet. Men som vanligt så blir jag inte endast glad utan tänker direkt att hon säkert kommer att bli en mycket bättre assistent än jag. Och även om jag fick en löneförhöjning samma dag så får jag för mig att alla tycker att jag är en usel personlig assistent och att de helst vill bli av med mig, fast inte vågar säga. Dumt egentligen. Finns väl inget som säger att det inte kan finnas flera bra assistenter på samma jobb som är bra på olika sätt, eller t o m på samma sätt, utan att den ena verkar dålig i jämförelse?

Ett samtal

2006-02-08T11:09:00.000-01:00

Oj, nyss ringde chefen och sa att jag får löneförhöjning pga att jag har en sådan "professionell hållning". Kul!

Dumpad

2006-02-08T09:12:00.000-01:00

På morgonen ringde de från korttids. De ville meddela att de tänkte på Lillebrors bästa. Såklart, tänker jag. Men de ville att Lillebror skulle åka själv till korttids idag, utan sin stackars Storasyster. Jag får inte vara med längre! Det är såklart kul för Lillebror, men det är inte utan att man känner sig lite dumpad. Stackars Storasyster behövs inte längre. Det blir nog bara värre ju större Lillebror och Lillasyster blir. Trots att småsyskonen är så små så är det jag som behövder dem mer än vad de behöver mig. När jag flyttar hemifrån blir det de som klarar sig bättre utan mig än tvärtom. Det får man acceptera, det är ingenting att sura över. Nu ska jag sura över matteprovet som jag har i övermorgon i stället.

Dagens chock

2006-02-08T08:24:00.000-01:00

Dagens chock är egentligen gårdagens chock, men det är först idag som det verkligen sjunker in. Igår såg jag på E! News på Entertainment Channel och vad säger de? De pratar om Sheryl Crow och Lance Armstrong, som jag har skrivit om förut eftersom de är så himla tuttenuttgulliga tillsammans. Medan jag slötittar hör jag något i bakgrunden om att de skulle ha gjort slut? Men de börjar snart prata om något annat, så jag tänker att jag säkert hörde fel. Men idag nämnde de det igen och de var inget snack om saken; det är tydligen slut. Men varför? Jag tar det nästan personligen. Det känns som att detta har något med mig att göra, fast det inte har det...

Tavla

2006-02-07T10:23:00.000-01:00

För någon vecka sedan skrev jag om när jag åkte hem till en bekant till familjen som är konstnär för att hon skulle måla av mina armar. Då nämnde jag också att hon för ungefär ett år sedan målade av mig, alltså ett porträtt. När hon var färdig så fick jag tavlan av henne! Vilken fin present, det är nog inte så många som har en tavla av sig själv som en konstnär har målat. Nu blev jag bara tvungen att ta ett kort av tavlan och visa den här. Visst är den vacker? Det enda som saknas är signeringen...

Angående korttids

2006-02-07T09:57:00.000-01:00

Igår fick jag som sagt följa med Lillebror till korttids, och vad kul det var! Vilken trygghet att få se att personalen verkar vara så förtjusta i honom. Alla var väldigt intresserade av att få veta vad han tyckte om och inte för att försöka se till att han ska trivas så bra som möjligt. Alla gosade med honom också, så han kommer säkert att känna sig som hemma. Det var kul också att få träffa de andra barnen som kommer att bli Lillebrors "kompisar" de dagar han är där. Jag fick stora kramar av de andra autisterna. Supermysigt!

Tur har jag också, för idag får jag följa med igen och då ska Lillebror få äta middag på korttids. Det ska bli spännande, han är nämligen oerhört kräsen med maten. Enligt personalen älskar de andra barnen grönsaker, vilket inte går att säga om Lillebror. Han har en djupt rotad fobi för allt grönt som har växt och får extrema obehagskänslor vid synen av något nyttigt. Fattas bara att personalen får honom att älska grönsaker!

Matte

2006-02-07T07:44:00.000-01:00

Oj, vad trögt det har gått att plugga på matten den sista tiden. Får som en klump i magen när jag tänker på det... Känner verkligen att jag måste klara MVG, även om det blir en ny chans nästa termin. Jag vill inte förlänga väntan ännu mer, liksom. Men jag är så omotiverad att sätta mig vid matteboken. Kanske för att jag kan allt redan?? Jag hoppas på det...

Amanda är

2006-02-06T20:05:00.000-01:00

För en gångs skull får jag väl sluta använda mitt alter ego och vara Amanda ett tag. Ja, det är ju inte direkt någon hemlighet att jag heter Amanda. Anledningen är att jag tänker göra Google-leken, en lek som går ut på att man skriver in "Mittnamn är" och sedan ser man vad som kommer upp. Kanske man får reda på något om sig själv som man inte visste innan? Jag tar upp de tio första träffarna.

Amanda är GT:s kvinna på Götheborg. Hon korsade Atlanten redan som 16-åring.

Nä usch, är det där någon slags båt? Jag blir så lätt sjösjuk

Amanda är kvinnan som är på väg upp i sin karriär som arkitekt och som med sin man Ed har hittat den perfekta vindsvåningen att leva sitt gemensamma liv i.
Låter jättemysigt och sådär, men hellre psykolog än arkitekt.

17-åriga Amanda är Persbrandts nya kärlek.
Jag är inte 17 utan 19, annars stämmer det.

Amanda är lite avundsjuk på Olle som är Kvast.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.

Amanda är 6 år och enligt mig den sötaste och goaste vovven som finns.
Awww, vilken komplimang!

Amanda är placerad 1500-2000 meter ner i isen och består av mycket känsliga ljusdetektorer.
Ja, man måste verkligen vara försiktig med mig...

Amanda är enda barnet, men när hon är åtta år får hon en lillasyster, Mathilda.
Kul, mitt mellannamn är faktiskt Mathilda, med precis den stavningen också.

Amanda är en kedja utan svaga länkar och enbart musikaliska vinnande egenskaper.
Jag blir helt mallig här nu ju!

Amanda är bästa flicka född 1989 och tillhör topp 5 i Sverige på 400 m frisim.
Som sagt, jag är ju 19 och född 1986, annars var det precis rätt.

Lite underhållning... Jag utmanar alla andra att göra samma sak med sina namn!

Busy woman

2006-02-06T06:14:00.000-01:00

Idag bär det iväg till mitt andra jobb, som ledsagare åt en synskadad dam. Det var verkligen jättelänge sedan som jag jobbade med henne. Jag trodde nästan jag hade fått kängan, men så var det inte. Ska bli kul att få göra det igen, det är en skön kontrast mot assistentjobbet som för det mesta inte är speciellt avkopplande, även om det ofta är kul och intressant också. Sedan bär det ju som sagt iväg till korttids med Lillebror, så det blir ingen blogg mitt på dagen i alla fall. På kvällen ska jag försöka hinna iväg och träna också. I'm a busy woman!

En kul grej som jag upptäckte igår är att Karolina Lassbo valts till Veckans bloggare på Aftonbladet. Kul! Den där bloggen går verkligen bara framåt och framåt. Till slut har nog Karolina tagit över hela världen. Visserligen finns det några steg kvar, men hon är i rätt riktning. Jag försöker kämpa på med glamouren också, men det går på något sätt inte riktigt lika bra som för henne. Ja ja, vad ska man göra åt den saken? Jag ska gå ner och äta lite glamourös müsli med glamourfil nu...

Gos och snos

2006-02-05T13:45:00.000-01:00

Lilla, gulliga Lillebror är snart inte så liten längre.

Bevis 1. Hela två tänder har han tappat i nedre käken och har nu en stor och fin glugg.

Bevis 2. Med en stor glugg i munnen är det inte lika mysigt att suga på nappen längre. Heja heja, nu har han i stor sett slutat att suga på napp! För stora killar har ju inte napp, heller!

Bevis 3. Snart ska han få ta en medicin som bara stora, starka killar får ta.

Bevis 4. Lillebror ska börja på inskolning till sitt korttidshem!

Eftersom jag har sådan tur att få vara Storasyster till Lillebror så ska jag få följa med honom till korttids på måndag, tisdag och onsdag. Hela eftermiddagen ska han få vara där och vänja sig. Tre nätter i månaden ska han få sova där, så då gäller det att han känner sig trygg. Vad spännande det ska bli att få följa med honom och på köpet få träffa en massa andra autister som bor där. Det blir som tre små julaftnar nästa vecka!

För att inte Lillasyster ska bli svartsjuk på detta inlägg (vilket hon inte blir, men ändå) så kan jag nämna att hon såklart också är en stor tjej, men självklart inte lika stor som Storebror. Nu ligger hon i min säng med choklad över hela ansiktet och skramlar med mina stresskulor. Jag frågar om hon vill hälsa något till sina fans, alltså er bloggläsare, men det verkar inte som det.

Så nära men ändå så långt borta

2006-02-05T11:22:00.000-01:00

För någon månad sedan var Styvpappan med i någon tävling som antivirusprogrammet F-Secure ordnade. Man skulle svara på några frågor, antagligen om antivirus och så kunde man vinna en Ipod nano. Självklart så vann han också! För några dagar sedan kom ipoden hem och den är riktigt vacker. Det är knappt att jag vågar ta på den faktiskt, så fin är den. Till min stora förtjusning fick jag också ipoden i present! Jag hade faktiskt oerhört svårt att ta emot den, tyckte att Styvpappan skulle få behålla den eftersom det är han själv som vunnit. Men efter många om och men så är jag inte den som vill neka en sådan fin present. Så nu är jag lycklig ägare till en svart ipod nano... När jag kopplade ihop ipoden med datorn för att så småningom kunna använda den så satte jag samtidigt in skivan från Apple som följer med. Den gav noggranna instruktioner för hur man skulle göra och jag gjorde precis rätt. Ändå blev det bara fel, fel, fel om och om igen. Jag var så nära, men ändå så långt borta ifrån att få använda min vackra, stilrena ipod.

Men ja, till slut fungerade det och nu diggar jag till Håkan Hellström.

Visst känns det fint att va´ vid liv

en dag till

Visst känns det fint nu, Hurricane

OOHH HURRICAAAANE

Bild från: Biglobe

Plask!

2006-02-04T20:58:00.000-01:00

Oj, vad jag är trött. Hjärnan vill inte riktigt koppla ihop de olika nerverna för att jag ska kunna skriva, men jag ska försöka. Roligt idag på jobbet: åkte vattenrutschkana!

Dr Phils fru

2006-02-03T16:53:00.000-01:00

Jag tog en liten paus i städandet under dagen och tittade på Dr Phil. Alla ni andra som tittar vet väl att hans fruga, Robin McGraw, alltid brukar sitta med i publiken under hans program. I slutet när slutvinjetten går igång går Phil och Robin ut ur studion hand i hand, samtidigt som de verkar prata om något roligt. Robin brukar nämligen nästan alltid fnissa på väg ut.

Från vad jag har hört så är Robin tydligen också psykolog, precis som maken sin. Tydligen också en ganska framgångsrik sådan. Frågan är bara varför hon sitter och tittar på sin makes program varje dag? Finns det inga andra insatser hon kan göra inom psykologyrket? Det ger inte direkt ett jämställt intryck av den relationen - mannen jobbar på och frugan sitter bredvid och beundrar.

Nej, nu är jag lite orättvis. Robin har faktiskt varit med i programmet aktivt flera gånger. En gång kommer jag speciellt väl ihåg. Det handlade om "att åldras med värdighet". Jag trodde såklart att det skulle ha något att göra med att acceptera sin stigande ålder och ta tillvara på visheten som kommer med tiden. Men icke! Robin intervjuade bl a Cher för att ta reda på hur hon betedde sig för att hålla sig ung. Ja, det kan vi ju gissa... Efter det var det dags för tre utvalda kvinnor som började bli lite rynkiga att få följa med Robin till någon klinik för att få diverse laserbehandlingar och lyft. Man fick träffa på Robins privata läkare som hon, enligt henne själv, hade att tacka för sitt ungdomliga utseende.

Hallå! Detta är ju den totala motsatsen mot vad man vill höra om i ett självhjälpsprogram. Jag kunde inte kolla färdigt på programmet, så jag såg aldrig hur det slutade. Men det var så löjligt. Om vissa kvinnor vill plastikoperera sig så respekterar jag det, jag ser inte ner på någon för den sakens skull. Men att glamourisera plastikoperation i ett program som Dr Phil? Man blir ju illamående.

Upprop

2006-02-03T10:42:00.000-01:00

Med anledning av enSams inlägg om huruvida besökarna från besöksstatistiken verkligen existerar eller inte så tänkte jag posta någonting liknande. Det kommer ju ibland uppemot hundra besökare hit en del dagar, det är jag såklart jätteglad för! Men det är inte många som kommenterar, det är ju också fullt förståeligt. Man kan ju inte ha en kommentar till allting. Men jag blir såklart jätteglad när det hoppar upp en gmail-ruta där det står att någon kommenterat!

Tanken är i alla fall att om ni finns därute så får ni gärna klicka på kommentera och skriva ett litet snabbt hej! Bara för nöjes skull. Alltså mitt nöje pratar jag om här. Vad gör man inte för lite uppmärksamhet!

För övrigt kan jag nämna att jag håller på att städa hela huset. Mamman har varit borta i Skellefteå hela veckan på kurs och jag hade inte tänkt mig att hon skulle behöva störas på att det är stökigt, eller ännu värre: börja ta fram dammsugaren när hon precis kommit hem. Så nu måste jag fortsätta lite om det ska bli något gjort!

Konflikter

2006-02-03T07:10:00.000-01:00

Igår var faktiskt en riktigt bra dag på jobbet. Allt flöt på, vi fick göra lite av varje, ingen tråkig stund. Ja, allt var bra förutom precis på slutet i alla fall. Det blev en konflikt mellan två personer, en ganska stor sådan. Över en liten småsak tyckte jag i alla fall, men jag kan ju inte hela bakgrunden. Det slutade med att de försökte dra in mig för att välja sida lite grann, något som jag verkligen inte vill. Jag har verkligen jättesvårt för konflikter, jag vill ha harmoni. Och om några bråkar så vill jag verkligen inte bli indragen. Men även om jag klarar av att hålla mig utanför så blir jag ju ändå påverkad av om det är konflikter på jobbet. Jag jobbar igen på lördag, så jag hoppas att detta kanske löser sig under dagen när jag är borta.

VIP treatment

2006-02-02T11:26:00.000-01:00

Igår hade jag en jättetrevlig kväll. Var så kul att träffa Ina igen, hade inte träffat henne på jättelänge. Hon är fikavärd på GH och därför fick vi lite VIP treatment. Fick t ex gå in gratis och före kön. Ja, vi skulle ha fått göra det om det inte varit så att det inte var någon kö och att man fick gå in gratis före 21 i vilket fal som helst. Sedan behövde vi bara betala halva priset för maten (jag tog nachos med ost och dip) och så fick vi gratis chipspåsar och våra drinkar före de andra när vi väntade i baren. Kul kul!

Tjoho!

2006-02-01T09:13:00.000-01:00

Jag satt som vanligt och räknade matte. Dagen kändes liksom nästan lite extra grå på något vis. Jag tänkte att jag behöver verkligen komma ut och göra något roligt. I kväll. Plötsligt ringde telefonen. Det var fina Ina som undrade om jag ville gå ut med henne i kväll. Tydligen så är det Camel Club (Eller Kamelklubb? Vet inte vilket.) på Gästrike-Hälsinge Nation i kväll och jag kunde såklart inte säga nej. Varför skulle jag ha gjort det förresten? Enda nackdelen är att jag måste gå 3,5 km från busshållplatsen hem mitt i natten när jag kommer tillbaka, men det får det vara värt.

Maratonmannen

2006-02-01T06:26:00.000-01:00

Tänk vad skillnad lite träning kan göra. Igår på kvällen mådde jag väl... sådär. Kände mig trött, hängig och allmänt blaha. Men sedan så gick jag på ett träningspass och efter det mådde jag toppen! Det var slow motion igår, en blandning av power yoga, pilates och tai chi. Väldigt jobbigt med andra ord, men kul också.

På träningen här i Bälinge finns det en gubbe som heter Maratonmannen. Han heter så eftersom han alltid brukar vara ute och springa, i alla fall på sommaren. På vintern gissar jag att han åker skidor i skidspåret. Jag har även sett honom åka rullskidor på vägen. En gång när han var ute och sprang såg jag att han hade en broschyr från Stockholm Maraton i handen. Om vi joggar någon gång på något pass måste han alltid varva alla minst fem gånger. Igår på träningen var han såklart med som vanligt och utbrast HUUUUU och UÖÖÖÖÖ vid alla övningar för att visa hur han tog i! En riktig krutgubbe med andra ord.

Tomtestigen

2006-01-31T13:12:00.000-01:00

Jag bor i ett falurött hus med vita knutar, i skogen. Från grusvägen som leder fram till vårt hus går en skogsstig som kallas Fyllestigen. Stigen sägs ha fått namnet eftersom det bodde en gammal, alkoholiserad gubbe här i närheten. Han brukade berusad stappla fram på stigen till busshållplatsen för att ta emot några flaskor sprit som busschaufförerna köpte åt honom inne i stan. Ibland kom han inte riktigt ända hem och somnade i skogen, vid sidan av stigen. Men nu har denna stig börjat döpas om till Tomtestigen.

Det hela började med att Mamman satte ut två trädgårdstomtar vid sidan av stigen. Sedan har hon fyllt på och när det blev jul vallfärdade hela bygden till Tomtestigen/Fyllestigen och satte ut sina julsaker. Jag skulle gissa på att det finns runt 40 stycken tomtar längs med stigen nu. Idag såg jag det som min uppgift att ta med kameran ut och dokumentera lite. Ni får ursäkta min tvivelaktiga fotograferingsteknik. Jag brukar bara rikta kameran mot objektet, trycka av och sedan får det bli som det blir.

Detta är självklart inte alla tomtar, inte i närheten. Men blogspot sa stopp efter tio bilder, så jag får väl acceptera.

Vet någon?

2006-01-31T12:23:00.000-01:00

För kanske två månader sedan läste jag en blogg med två skribenter: en kille och en tjej. De var väldigt hemliga, man fick aldrig veta vilka de var, men det framgick att de hade varsin blogg i alla fall. Det framgick också att de läst varandras bloggar och blivit kära i varandra! Nu bloggade de alltså om sin hemliga kärlek på ett väldigt hemligt vis och det var så gulligt att läsa om. Men tyvärr så bokmärkade jag inte bloggen då och jag kan inte för mitt liv komma på vad den hette. Vet någon vilken jag menar? Vad var adressen? Tack på förhand!

Blogging in the rain

2006-01-31T07:30:00.000-01:00

Nu sitter jag och tittar ut och antingen så spöregnar det (konstigt) eller så flimrar det framför ögonen när jag tittar ut genom fönstret (ännu konstigare).

Nu skulle jag precis skriva en annan sak, men det känner jag inte för längre. Vi får se hur det blir.

Håkis och kexchokladen

2006-01-30T16:08:00.000-01:00

I torsdags blev allt klaffat och klart. Jag ska den 15:e mars gå på Håkan Hellström på Katalin här i Uppsala! En gång förut, för ett knappt år sedan, har jag och Håkan förgyllt Katalin med våra närvaror samtidigt. Det var underbart! Så mycket hjärta och smärta har väl aldrig fullkomligt bombarderats ut från en scen. Inte bara från Håkan själv utan från hela det eminenta bandet. (Har ni förresten tänkt på att adjektivet eminent är jättevanligt när man ska beskriva ett band som är bra? Klyscha...) Jag stod mitt i folkhavet, men kände mig ändå som det enda fanet i världen! Det är inte så dåligt, det.

Någon ur Håkis band, tror det kan ha varit trumpetspelaren, kastade ut rosor från scenen som jag såklart sträckte mig efter. När jag upptäckte att någon annan fått tag på samma ros som jag väste jag argt: "den är MIN!". Det visade sig att det var Jimmen som fått tag på den och han gav den gladeligen till mig. Tydligen hade han inte samma begär efter att ha en ros från Håkan hemma i bokhyllan. Men vad ska man säga, en Håkankonsert lockar tydligen fram ens mest primitiva sidor.

Någonting annat från Håkan jag har hemma är, förutom två signerade skivor, också en signerad kexchoklad där det står "Hej Elin! Smaklig måltid. Håkan Hellström [hjärta]". Tyvärr heter jag inte Elin, utan den fina gåvan var till Mamman. Vad hon gjort för att förtjäna en sådan fin gest är nog någonting mellan Mamman och Håkan, hoho...

Ett konstnärshem

2006-01-30T13:03:00.000-01:00

Tänk vad kul att vara konstnärlig ändå... Vilken dröm. Var som sagt hemma hos en konstnärinna idag för att hon skulle måla av mina armar till en tavla som hon jobbar med. Jag fick stå inne i hennes ateljé och hålla i ett lapptäcke som att det vore ett barn. Jag fick hålla i lapptäcket på lite olika sätt för att hitta den perfekta ställningen för armarna. Det var tydligen väldigt klurigt, men till slut fick vi till det. Det där var nog det närmaste Top Model jag någonsin kommer! Hon skissade t o m en ny liten skiss av mig som kanske, eventuellt blir en tavla.

I ateljén fick jag titta på en massa andra tavlor som hon har. De var verkligen underbara! Det är synd att se så många vackra tavlor stå uppradade i en ateljén, men förhoppningsvis är tanken att de ska vara med i en utställning så att fler människor ska få njuta av dem också. Jag blev så avundsjuk! Inte på ett negativt sätt så att jag missunnade hennes talang på något vis, men jag skulle så gärna vilja ha en konstnärlig talang på det sättet. Vilken vacker gåva att få rå om...

Pust

2006-01-30T07:07:00.000-01:00

Wow, igår var det verkligen så jobbigt som det kan bli på jobbet. Synd att det hände på just den dagen jag jobbade tolv timmar också. Skönt att det där är avklarat! Det positiva är att jag nu klarat av ännu en jobbig situation på jobbet, så nu kan jag hantera det ännu bättre nästa gång det händer. När jag skulle åka hem upptäckte jag att jag fått en parkeringsbot på bilen. Ja, det är ju tur att man vet hur man ska spendera pengarna som man tjänade under dagen... Den är i vilket fall betalad och klar nu, om det var någon som undrade.

Nu ska jag hoppa ner för trappen, äta frukost och göra mig i ordning. För idag ska jag iväg till en konstnär som vill titta lite noggrannare på mina armar för en tavla som hon målar. Hon har också målat en tavla av mig som jag har här hemma. Jag borde visa den på bloggen någon gång, för den är jättefin!

Work it

2006-01-28T17:51:00.000-01:00

Hej och hå, jobba på! Ännu en dag på jobbet. Eftersom jag jobbar så pass få dagar kommer jag aldrig riktigt in i rutinen, därför känns det extra jobbigt att åka iväg till jobbet på morgonen. Det jobbigaste med jobbet är inte att jobba, utan det är innan man åker iväg till jobbet som det är som jobbigast. Imorgon ska jag jobba tolv timmar vilket kommer att kännas riktigt hårt innan jag åker iväg. Men när det känns som jobbigast så brukar jag tänka att hur jobbigt det än blir idag så kommer den här arbetsdagen att ta slut så småningom och då åker jag hem och myser! Idag jobbade jag "bara" åtta timmar vilket kändes som en riktig kortisdag. Så tokigt, då!

Får jag lov?

2006-01-27T19:40:00.000-01:00

Fredagsmyset Let's Dance har gått mot sitt slut. Detta betyder att det inte finns något mys kvar att se fram emot innan jobbet imorgon, men det är inget att bry sig om. Anna Book vann kvällens tävling, det var ju rättvist. Det fanns inget att klaga på i det numret. Jag tyckte att Måns var duktig också. Det var väldigt snyggt när han gick med armarna uppåt som en matador och danstjejen släpandes efter sig... Om ni såg programmet vet ni nog vilket jag menade. Absolut sötast var, till skillnad från vad många verkar tycka, inte Peppe, utan Victor. Hade aldrig sett honom innan Let's Dance började, men han är ju bara för gullig. Tydligen har han hållt på med barnprogram. Vet inte om någon annan har lagt märke till det, men faktiskt finns det ganska många gulliga killar på barnprogram... Eller så är det jag som tycker om killar och tycker om barn? Jag är för det mesta väldigt trött på barnprogram, med två tv-galna småsyskon hemma. Men om Victors barnprogram börjar sändas igen(?) på tv så kanske jag orkar titta?

Fredagsflörten

2006-01-27T13:16:00.000-01:00

Lyssnade precis på Fredagsflörten, ett inslag som lämpligen är med på fredagar i Frank i P3. Det är ett ganska mysigt program faktiskt. Det hela går ut på att en singel, kan vara kille eller tjej med vilken läggning som helst, får vara med i programmet. Singeln ställs diverse frågor för att man ska lära känna personen bättre. När man gjort det så ska andra singlar som känner sig intresserade av personen i fråga ringa in. Tre personer som de som arbetar i växeln tror skulle passa Singeln väljs ut och får vara med i programmet. I slutet får Singeln bestämma vem av tjejerna/killarna som den tyckte bäst om.

Vad som händer efter det vet jag inte exakt. Förr brukade de få "telefondejta" live i radio, men detta var ett ganska pinsamt inslag eftersom de i de allra flesta fall inte hade någon aning om vad de skulle säga till varandra. Som tur var så har man tagit bort det, men de får varandras telefonnummer efter att programmet är slut och det är väl meningen att de ska ta kontakt med varandra och helst bestämma tid för en riktig dejt.

I varje avsnitt har man uppföljning på förra veckans Fredagsflört för att se hur det gick. För det mesta så har de nog i alla fall träffat varandra, och i vissa fall har det nog blivit kärlek t o m. Det är det som är det mysiga med programmet! Det är också kul att lyssna på singlarna och försöka komma på vem man själv skulle ha valt. Detta fungerar oftast bäst om det är killar man har att välja på, men med lite fantasi fungerar det i vilket fall som helst.

När man lyssnar på sådana här program så kan man önska själv att man skulle träffa någon. Det skulle ju vara mysigt att träffa en kille som man hade mycket gemensamt med och som dessutom gillade en själv. Men dessa känslor går över ganska snabbt - i en relation skulle det uppkomma en massa komplikationer hela tiden. Tänker man på det sättet så känns det ju mycket bättre, he he.

Stackars Lillebror #2

2006-01-27T06:22:00.000-01:00

Idag får Lillebrorsan vara hemma med mig igen. Igår kväll hade han så ont i magen att han knappt kunde stå upp rakt! Det är så sorgligt att se en liten kille ha så ont, men som tur är så mår han mycket bättre nu. Fast just nu ligger han i min säng och myser, ser nästan ut som att han ska somna när som helst. Men det går väl bra, det är ju fortfarande så tidigt på dagen...

Igår träffade jag en så inspirerande person, genom jobbet. Det var en psykolog som verkade ha specialiserat sig just på autism. Han verkade vara en så oerhört inkännande person som kunde analysera minsta händelse i en situation och komma med en lösning. Och när man hörde lösningen kändes det självklart, fast man skulle aldrig ha kunnat komma på det själv. Underbart!

Barnen i Nepal

2006-01-26T19:44:00.000-01:00

Fick precis ett mail från UNICEF. Tror det kan ha att göra med att jag beställde julkort från dem i julas. Såhär stod det:

"Barnen i tegelfabrikerna behöver en ny chans i livet. För 300 kronor kan ett barn få gå i skola ett år. Kan du hjälpa dem med det? Skänk en gåva här."

Måste nog vara bland det mest effektiva man kan skriva. Hur kan man inte tycka att barnen på tegelbruket behöver en ny chans? 300 kronor är ju så lite, om man jämför med vad pengarna kan användas till. Ja, jag blir nog tvungen att betala... Tur att det inte stod "de autistiska barnen i tegelfabrikerna", då skulle tårarna spruta.

Den magiska siffran fyra

2006-01-26T08:59:00.000-01:00

Denna har jag sett på flera bloggar och tänkte försöka mig på att svara jag med. Obs obs! Ja, jag borde plugga nu, men helt plötsligt försvann pennan. Kan verkligen inte hitta den någonstans. Hallå? Helt omöjligt att plugga!

Fyra jobb som jag har haft i livet:
- Ledsagare
- Personlig assistent
- ?
- ?

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
- Så som i himmelen
- Amelie från Montmartre
- Frida
- En geishas memoarer

Fyra platser jag har bott på:
- Rött tegelhus i Uppsala
- Annat rött närliggande tegelhus i Uppsala
- Radhus i Uppsala
- Falurött hus med vita knutar i skogen utanför Uppsala

Fyra tv-serier jag gillar att titta på:
- Desperate housewives
- Lost
- Top model
- Let's dance

Fyra platser där jag varit på semester:
- Båtluff i Kroatien
- Paros, Grekland
- Djerba, Tunisien
- Kairo, Egypten

Fyra hemsidor jag besöker dagligen:
- Diverse bloggar, många fler än fyra
- Ett Tori Amos-forum
- Min bloggstatistik
- Avigsidan

Fyra favoriträtter:
- Sushi
- Spaghetti (med nästan vad som helst)
- Kroppkakor
- Kinesiska dumplings

Fyra ställen du hellre skulle vara på just nu:
- Någonstans med människor att prata med
- Inne på Musikörat, med Håkan Hellström-biljetterna i handen
- På en varm strand
- På väg HEM från jobbet efter en bra arbetsdag

Step up

2006-01-25T19:52:00.000-01:00

Idag var jag och testade på step up. Man måste ju testa alla träningsformer som finns på Pulsen! Tyvärr hade jag missat första gången, så många andra hade redan hunnit lära sig stegen. Trots noggrann genomgång av stegen minst tio gånger lyckades jag alltid börja med fel ben, snubbla på brädan, etc. Man kan ju inte begära att man ska kunna lyfta upp rätt ben bara för att instruktören säger vänster eller höger? Sådant där måste jag fundera igenom ett tag innan jag förstår vilket ben det handlar om. Som tur var stod jag längst bak, så ingen såg mig förutom instruktören. Och hon gjorde sitt bästa för att vara diskret. Men jag tänker fortsätta! Nu har jag bestämt att bara för att man är lite dålig på stegkombinationer så ska man inte ge upp. Jag fortsätter gå på mina pass och step up så kanske jag lär mig? Detta kan ju också leda till att man blir bättre på dansgolvet vilket jag sannerligen kan behöva...

Asoströjan

2006-01-25T13:10:00.000-01:00

Är så nöjd med tröjan jag köpte av Legally Blonde att jag var tvungen att ta ett kort! Rosetten ser lite sned ut på bilden, men i verkligheten ser den jättefin ut.

Joey

2006-01-25T10:31:00.000-01:00

Som jag skrivit förut så har vi inte femman hemma. Förut hade vi inte fyran heller, men nu har vi alla de vanliga kanalerna förutom just kanal 5. Anledningen är att vi inte får in den här ute på landet och den ingår inte heller i Viasats kanallista. I början var detta jättejobbigt för att man saknade de program man brukade se, men nu har jag vant mig. Men det klart att man önskar att man fortfarande hade femman! Speciellt då för att se Desperate Housewives (som var jättebra igår!) och OC (som jag faktiskt aldrig sett någonsin). Ibland sänder de säkert repriser av Vänner också. Eller? Jag vet ju inte, eftersom jag inte kan kolla.

Då kommer jag helt osökt in på tv-serien "Joey" som också går på femman. Den handlar ju om Joey Tribiani från Vänner som flyttar till LA för att bli skådis. Har kunnat se några avsnitt då jag varit hemma hos Jenny, som såklart har femman. Serien är faktiskt ganska bra... Skrattar man flera gånger under ett 30-minutersavsnitt så måste det ju vara godkänt. Synd bara att det endast är Joey ur serien som har någon personlighet, de andra verkar mest vara någon slags utfyllnad för att serien ska kunna ha en handling.

Stackars Lillebror

2006-01-25T06:58:00.000-01:00

Kräket fortsätter sin resa i vårt hus. Nu är det stackars Lillebror som har blivit drabbad. Precis innan läggdags igår var det botten upp, men som tur är så mår han bättre idag. Men han är såklart väldigt trött och lite kinkig - och det har man ju rätt att vara! Jag har fått turen att vara hemma och mysa med Lillen hela dagen, så det är det vi gör nu. Dr Snuggles, saft och riskakor är vad en liten kille behöver för att krya på sig!

Roligt, roligt

2006-01-24T10:24:00.000-01:00

Roligt #1:

Ikväll, klockan 21:00, på Kanal 5 börjar... DESPERATE HOUSEWIVES! Denna glada händelse skulle ha kunnat utvecklas till en tragedi, eftersom vi inte har Kanal 5 hemma. Sorgligt men sant. Men som tur är öppnar Jenny så generöst sitt hem för mig och jag får komma och titta. Är lite spänd över vad som ska hända i dagens avsnitt! Kommer ihåg att Brees man dog. Det var en så sorglig scen då Bree precis fått telefonsamtalet från sjukhuset, gick tillbaka och putsade det sista av bröllopssilvret och sedan brast allt och hon grät. Lite annat som ska bli intressant är att se hur Gabrielle hanterar sin graviditet och om hon föder barnet. Mm...

Roligt #2:

Idag i SvD står det om min "bloggkollega", Karolina Lassbo, aka Glamourprinsessan. En ganska lång intervju var det faktiskt. Det går att läsa den här.

Att plugga

2006-01-24T08:39:00.000-01:00

Usch, ibland är man ju mer och mindre motiverad att plugga och just nu är det mindre. Men jag måste ändå försöka sitta i tre timmar med matten. Tre timmar är min absoluta maxtid för att plugga, vad det än gäller. På något vis så kan jag absolut inte få till mer än tre timmar ens utspritt under dagen, det tar liksom bara stopp. Visst går allt med tillräckligt mycket vilja, men jag undrar ändå om det är möjligt för mig att plugga mer än tre timmar per dag.

Idag ska jag också ner på ett möte på Komvux som handlar om min Matte A-tenta. Jag är lite bekymrad, för jag har inte ens fått någon bekräftelse på min blankett som jag skickade iväg. Brev kan ju komma bort på posten? Jag blir så nervös, för fortfarande finns det ju steg kvar innan jag kan komma in på psykologprogrammet och jag vill inte att något ska gå fel. HUuu.

Gulligullrosett

2006-01-23T16:45:00.000-01:00

Jag har gjort ett fynd! Eller ska göra ett fynd. Imorgon. Jag läste hos Legally Blonde att hon köpt en så fin tröja över nätet, men den hade visat sig vara lite för liten, så nu säljer hon den. Eftersom det var min storlek och den var så fin så ville jag passa på! Dessutom kostar den bara 140 kronor, tycker det är billigt. Speciellt med tanke på vad den kostar annars. Ja, jag vet ju förstås inte exakt vad den kostade, men mycket dyrare än 140 kronor var den i alla fall. Så jag hämtar upp den imorgon på stan och lämnar över betalningen, sedan är det bara att hoppas att den passar.

Inte så originell

2006-01-23T15:45:00.000-01:00

Har gjort en fasansfull upptäckt. Det var ingenting som hände precis nu, utan det har gått upp för mig lite grann med tiden. Jag är inte så originell som jag trodde! Innan jag registrerade bloggen funderade jag länge på vilket namn jag skulle välja och då kom jag på Storasyster, eftersom jag ofta kallas för det här hemma. Men ack, det var upptaget så jag fick ta StorasysterNS, vilket egentligen inte är fy skam eftersom min blogg ju heter Storasysterns blogg. I och för sig fick bloggen det namnet efter att registrerat mitt användarnamn. Ja usch, detta är inte intressant för någon att läsa! Men det jag försöker säga är ju att jag hittat två namnsyskon... Lillsyrran och Lillasystern. Som tur var så snodde jag inte mitt namn från någon av dem! Och som verkligen är tur så är ju ingen av dem en storasyster.

Korttids

2006-01-23T09:32:00.000-01:00

Igår åkte jag på en liten utflykt. Ett litet studiebesök kan man nästan säga. Jag åkte och hälsade på på ett korttidshem här i Uppsala. Just detta korttidshem är till för barn som har autism. De kommer och bor där några dagar, eller vissa kanske veckor, i månaden. Anledningen till det är att föräldrarna där hemma behöver avlastning. Det är inte alltid lätt att leva med ett autistiskt barn, eller när jag tänker efter så är det kanske aldrig lätt. Och anledningen till att jag var och tittade på detta korttidshem är att Lillebror kommer att bo där några dagar varje månad. Lillebror har alltså autism. Om ni inte orkar klicka på länken så kan jag säga att det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som finns med sedan födseln. Autister har ofta lite svårt med ömsesidig kontakt med andra människor och att kommunicera, bland annat. Många har också multipla funktionshinder, som t ex utvecklingsstörning, adhd (damp), epilepsi, synskada, hörselskada, etc...

Hur som helst så var korttidshemmet jättefint. Det var hemtrevligt och mysigt, men det viktigaste var att de som jobbade där var så gulliga. En av dem hade precis åkt till IKEA för att köpa en nattlampa till Lillebror. Hon ville köpa en precis likadan som han har hemma för att han skulle känna sig trygg. Tyvärr hade hon inte hittat samma färg på lampan (genomskinlig), så hon hade köpt en ljust blå i stället. Nu var hon så bekymrad över hur det skulle gå, skulle Lillebror kunna sova? Jag försäkrade att det säkert skulle gå bra ändå. Men det kändes bra att de ansträngde sig så mycket för att han skulle må bra på korttids!

När jag var där fick jag också träffa de andra autistiska barnen lite kort, i alla fall de som bodde där igår. Jag blir på något sätt så rörd av autister. Tänk att ha ett sådant handikapp. Ingen människa som inte har autism kan förstå hur en autist mår. Även när en autist är som "jobbigast" och kräver som mest av sin omgivning så kämpar den på med sig själv, för varje dag måste vara en kamp. När jag blir psykolog skulle jag jättegärna vilja jobba med något som har med autism att göra. När jag sitter och pluggar matte timme ut och timme in för att läsa upp betygen tänker jag på Lillebror och alla andra autister. Lite blödigt, ja, men det känns skönt att veta vad man strävar efter.

Yoga

2006-01-22T19:59:00.000-01:00

Idag var jag på yoga för första gången! Det ingår i mitt Pulsen-kort här i Bälinge. Hur som helst så var det en intressant upplevelse. Innan var jag väldigt nervös att det skulle vara för svårt, men det var inte så farligt. Det är rätt roligt att försöka göra efter rörelser faktiskt. Sedan fick vi ligga på golvet och slappna av också, medan "yogaledaren" pratade om sandstränder och allt vad det var. Och så fick vi sitta på golvet och meditera och tänka oss att olika delar av vår kropp fylldes av olika färger.

Något jag märkte är att jag tydligen har lite svårt att slappna av. Även med hjälp av mjuk yogamatta, avslappningsmusik och en avslappningscoach så är det inte så lätt. Jag börjar direkt tänka på vilka övningar vi kommer att göra härnäst och vad jag ska göra när jag kommer hem. Sedan kom jag att tänka på att jag måste ju räkna en massa matte i veckan plus att det var ju en räkning som jag måste betala... Jag funderade t o m vad jag skulle skriva om yogan på bloggen! Men jag kände mig ändå mycket mer avslappnad när jag kom hem. Slutsumman av det hela är att jag ska fortsätta gå på yogan.

En geishas memoarer

2006-01-22T19:07:00.000-01:00

Det är alltså namnet på filmen som jag gick och såg igår på bio. Och det var två timmar av... Ja, jag vet inte! Men det var en sådan oerhört bra film. Så fina miljöer, bra skådespelare, bra story... Jag läste boken av Arthur Golden för några år sedan och det är en av mina favoritböcker. Kan möjligen vara en av de längsta böckerna jag någonsin läst, men den kändes inte speciellt lång alls. Hett tips!

Efter att ha sett filmen har jag fått några mål att försöka uppnå:

Lära mig dansa med solfjädrar.
Alltid ha kimono på mig.
Prata som en geisha: använd ej vanliga meningar, prata bara i metaforer.
Ha en halvmeter höga geishaplatåskor.

Det var väl allt!

Om du bara visste hur duktig du är!

2006-01-21T07:31:00.000-01:00

Precis så sa chefen till mig igår... Det värmer verkligen! Jag som hade så svårt att få jobb, och så hittade jag ett jobb där folk tycker att jag är duktig. Härligt!

Jag försöker inte skryta, jag är bara glad!

Kräket är här!

2006-01-20T09:09:00.000-01:00

Som Linda Skugge skulle säga. För en knapp timme sedan gick det i dörren, det var Styvpappan, Lillebror och Lillasyster som kom hem. Stackars Lillasyster hade tydligen varit sjuk på dagis. Men, hon verkar väl vara som vanligt? tänker jag och börjar ta av henne overallen. Plötsligt blir det alldeles varmt i knäet och jag känner en välbekant doft... Ja, ni kan gissa vad som hade hänt! Nu är det bara att hoppas att inte hela familjen blir smittad, men det är ju lite svårt att värja sig. Enda sättet att undvika bakterierna måste ju vara att använda en sådan där skyddsdräkt som de använder i kärnkraftverken.